Har idag - eller snarare inatt - med stor sorg i hjärtat  i natt, skrivit via mail till äldsta dotterns lärare... Jag tycker/känner att jag som förälder INTE kan påverka situationen - MEN att skolan måste kunna det!! Min tjej är supersöt, tuff & snäll och som min man sa ikväll, när vi pratade - att hon passar inte in under "facket mobbad".... Men det är väl så det är?? Passar och passar?? Det är väl för sjutton INGEN som ska behöva passa för att mobbas?? Jag menar då inte mobbing, med slag och fysiskt våld UTAN det psykiska, så som utfrysning, ingen att vara med under skoltid, ingen vill arbeta tillsammans med en, man får sitta själv på skolbussen, gå själv mellan klassrummen, få blickar som säger mer än tusen glåpord osv,,, Det gör så ont!! Och hur i all världen ska man kunna få rätsida på det?? Jag blir inte klok på hur man skulle kunna gå tillväga?? Man blir bara så ledsen - ända in i själen.... Sen kan det låta banalt MEN tjejer i den här åldern, 14-16 år kan vara j-igt grymma mot varandra, gaddar ihop sig, tar parti när det är osämja och står man då helt ensam, känns det fruktansvärt tungt. Som tur är pratar vi mycket!  Det är inte lätt att stå med ena benet i "barna-världen" och andra benet i "vuxen-världen"! En för tillfället MYCKET TUNG BIT men jag säger som jag brukar - det ordnar sig till slut!

JAG ÄLSKAR DIG LILLA GUMMAN!

Så lite HANDARBETE - här kastar man sig rufft från ena ämnet till de andra! Men som jag alltid säger, när folk undrar "om jag aldrig kan vara stilla och vila mina händer" och det är ju just precis vad jag gör VILAR!! DET ÄR TERAPI FÖR SJÄLEN och sååå avkopplande!

Surfade runt och hittade dessa visa ord: